Here we go

Barnens far ligger helsänkt  i vad som på ren dagstidningsprosa helt klart kallas  ”influensaliknande symptom”.

Saker man ibland gör…

…klockan 06:15, vol 1: steker pannkakor till storsonens matsäck.

Tjolahopp!

Jobbar. Ikväll med.

Uppe i smöret?

Såhär såg det ut när jag öppnade skafferiet för cirka tio minuter sedan. Hm. En av matvarorna känns lite… oväntad. Där.

Saker som händer

Istället för jobb och en sväng förbi Monki, Pubs Acnehörna, Åhléns för lite nackellacksshopping och Polarn och Pyret för lite barngrejor, blev det såhär: samtal från make som befann sig på Södersjukhuset. Cykelolycka. Direkt från kundmöte till fritids (som såklart hade planeringsdag och stängde tidigt). Hämta barn. Cirka en timme för sent. Upptäcka att nycklar hem är kvar på jobbet.

Ungefär här kändes allt sådär lagom härligt.

Men nu är jag hemma. Och maken med, omplåstrad och sydd och kanske med en lätt hjärnskakning.

Och jag har fått uppleva hur det är att beställa en taxi ”till Malmskillnadsgatan”.

Jag protesterar

Det är små numrerade punkter med pilar emellan sig i min almanacka som visar vad jag ska göra IKVÄLL.

A true Lars Tunbjörk moment

Tunbjörk på riktigt? Nej, bara i feeling.

Här är ett original. Av världens bästa Lars.
Från SvT.

Stjärnkoppor

Lillkillen har antagligen fått svinkoppor. Googlar man efter bilder på sådana, hittar man massor på Amy Winehouse. Så han är ju i celebert (?) sällskap.

Alla dessa val…

Fyra tandkrämstuber på en hylla. En trettiofemåring (jag) som ska borsta tänderna. Och som ofta känner en intensiv lust att välja en av dem med en glad tecknad figur på. Oftast Shrek. Det är ju så fina blå stjärnor i den.

Imponerad

Härligt med någon som är ärlig med vad han gillar att göra på sin fritid. Se rubriken ”Intressen”.

Ur DI Weekend.

En ”sån” dag

Är bakis. Jepp. Och funderar lite på hur det kom sig att jag under gårdagskvällen drack nästan ett glas ekologiskt rödvin, nästan en hallondaiquiri och nästan en Staropramen i flaska.

Om det var en omedveten strategi för att undvika baksmälla var den i alla fall helt hopplös.

Konversation vid Hornstull, ca 13:04 idag

Frisören: ”Och när klippte du dig senast?”
Jag: ”Ja.. det var nog… i höstas.”
Frisören: ”Oj då.”

Tystnad. Frisören drar lååångsamt fingrarna genom mitt hår med bekymmersrynka mellan ögonbrynen.

Jag:  ”En gång klippte jag mig inte på två år.”

Hur blev det såhär?

Det är i mitten av juli 2009. Barnen målar påskägg och jag äter bröstkarameller. Troligtvis har vi fastnat i nånslags tidslucka.

Kanske något i skärgårdsluften?

Inatt drömde jag att jag var ihop med Alexander Ryback. Ja, han som är typ femton år och vann Melodifestivalen.

Vi var jättekära och var i New York och det var snö överallt. Fast det var ett litet problem, det där med hans ålder.

Ja alltså…

Det blir inte mycket modeblogg och bilder när man är ute på mellansvensk turné med barn, men utan digitalkamera.

Hoppas ni har ytterligare någon dags tålamod med lite rafflande väderleksrapporter från dalametropoler och dylikt istället!

Plötslig insikt

Gaah! Det är ju imorgon bitti vi ska resa bort igen i tre nätter. Då ska man ha med sig praktiska och användbara saker nedpackade  i väskor va?

Nåja, det är ju flera timmar kvar. Nästan ett dygn, faktiskt.

Gissa vad…

… jag just hittade vid en rensning av ”vara hemma med barnen-väskan”?

Japp. En påse müsli. Till.

burn baby burn

Ja, det kanske inte syns så jättetydligt på bilden, men tro mig, det syns på riktigt: märket från när jag lyckades ångkoka min egen arm på kontoret igår morse.

En bra sak är att märket ser ut lite som ett hjärta vilket ju är bättre än… ja, mycket annat, säkert.

Dagen till ära sportar jag min Syster Jeanin-look idag.

Uppdatering, 15 timmar senare: Har efter viss kontemplation insett att det mest av allt liknar en njure. Nu har skinnet även börjat lossna och… nä, vänta förresten, det var inget.

Uppdatering, 22 timmar senare: Adrian, 3 år, gav precis just den feedback man vill ha på en dylik skada. Efter att ha tittat noga på såret sa han ”vilken tur att du lever fortfarande”.

en liten tid, vi leva såhär

Tre fjärdedelar av familjen vaken vid 05:45.

plötsligt händer det

Har just betalat räkningarna för den här månaden, eller räkningen ska jag kanske säga.

Totala antalet räkningar: 1
Totala summan inbetalad: 124 kr*

Jag är förstummad.

* Egentligen lite fusk, betalar dagisavgifterna via autogiro, men ändå.

saker som händer i hägersten

Om man får för sig att ta på sig löjliga senapsgula och svarta springkläder så får man med Spindelmannen att göra.

Det är hårt i förorten.

och varde ljus

Vaknar 04.50 av en smäll. Yrvaken. Går upp för att kolla vad som hänt. 3-åringen står koncentrerat och leker med sina bilar i vardagsrummet och har tänt alla, säger alla glödlampor i hela lägenheten, utom i mitt sovrum då.

Ibland är ljus lika läskigt som mörker.

Vägen som försvann

Saker som händer i förorten: plötsligt är cykelvägen till parkleken omgjord till ett… jättestort grönsaksland kanske? Rufus med cykeln var inte helt nöjd, kan jag säga.

harkel och host

Nu är den där igen, den välbekanta klumpen i halsen.
Och here we go, go , go on the way to a förkylning.

diskbänksrealism, vol 2

Min arbetsdag: åka pendeltåg. Möten. Åka pendeltåg igen.
Kvällsplaner:  tvätta upp barnens överdragsbyxor som luktar ostädat stall. Sedan jobba igen.

Ahh.. livet. Det känns som jag är så nära… nånting.

Klara kyrka, Stockholm, fredagen den 9 januari 2009, kl. 09:04

Igår morse sken solen över Klaras kyrktorn. Har hängt en del i Klarakvarteren de senaste dagarna – av rent jobbmässiga skäl – och det får mig ofta att tänka på a) Karl-Bertil Jonssons julafton och b) den här låten av Cornelis Vreeswijk, fast i Thåströms version.

dagens svartvitgråa

Har inte varit mycket färg på klädslarna den här veckan. Kanske är årstiden. Kanske något annat.

Idag är det fredag och om jag ser lite trött ut på bilden så är det sannolikt för att jag är lite trött. Hoppas på en trivsam avslutning av veckan och en skön helg!

Uppdatering: Såhär blev det – veckan avslutades med att jag med en hårsmån missade att åka i samma hiss som Carl Bildt, äntligen kunde cykla hem min klarröda Crescent som stått parkerad vid kontoret ett par veckor, blev sjukt glad över en kollegas fina hjälpsamhet, samt sent om aftonen fick lite oväntad positiv uppmärksamhet och bekräftelse rent jobbmässigt.

Ja, och sedan stupade jag i säng vid halvniosnåret. Typ!

Fler än jag…

Kör lappmetoden.

status 20:08 en helt vanlig torsdag i tillvaron

Vill springa.
Sent att springa.
Vill läsa bok.
Nja läsa bok.
Vill sova.
Hm.
Kanske borde bara släcka?

worky igen

Istället för att hoppa upp och ned eller runt en gran eller stång för att fira att de där sjyssta farbröderna med alla presenter äntligen kom fram till jesusbarnet och hans ömma moder, så jobbar jag idag.

Slut på meddelandet och åter till min .ppt.