saker som man gör

Femåringen vill gärna ”lämna sig själv” på dagis om morgnarna. Han springer fort  i nya, lite stela gråa wall-e-skor, rakt förbi ica:s varuintag och den oranga tegelväggen och över en skolgård i hallonröda mjukisbyxor och jackan är inte knäppt och det är natt (ja, ok, strax efter sju) . Jag säger att det går inte, fröknarna vill att en vuxen säger till dem när ett nytt barn kommer. Det är orättvist: ”du får ju lämna dig själv på jobbet varje dag”. Och det har man faktiskt inte tänkt på, förut. Att man lämnar sig själv, varje dag.