glamour girl

En av mina att-göra-punkter denna sista klämtande arbetsdag innan helgen är: ringa Ebba von Sydow.

Ja, jag ville bara säga det.

bra om sömn och vaka i DN

Tänkvärt, intressant och trösterikt om att sova och vara vaken för oss som blir väckta mitt i natten då och då.
Av Karin Johannesson ur torsdagens DN.

vallmo i oktober – ska det vara så?

Precis vid tunnelbanestationen i Hägerstensåsen finns en jättestor byggrop. Där håller NCC på att bygga tre nya jättestora hus, vilket är lite koolt. Det var en lekplats där förut, men den var rätt trist, så tre nya höga flashiga penthouse-view-at-the-top-hus är faktiskt bättre.

Nåväl. Precis vid kanten av det inhängnade byggområdet så växte det massor av blommande vallmo och blåklint, långt in i mitten av oktober. Det piggade upp varje gång man gick förbi, men jag kan ändå inte låta bli att undra: vallmo i oktober – är det normalt?

Tom Tits inspirerar

Här är jag på Tom Tits, lite bredbent på en vind. Jag försöker förstå hur modebloggare gör för att ta bilder av sig själva via spegeln. Och se in i kameran samtidigt. Det är skitsvårt, men rätt kul att försöka.

Samtidigt vill jag gärna se ut lite som hon den tyska fotografen Astrid som Beatles hängde med i Hamburg. Hon var kool.

Klädseln är uppbyggd kring temat barnvänlig och bekväm, vilket i huvudsak innebär att jag inte har samma kläder som på jobbet. Jeansen från Hope är en klassiker i genren och conversepjucken med. Monki-sjalen är en fin kompis.

Bakom vår bloggare, ND, syns två små barn och deras far. Barnen jobbar hårt på två roddmaskiner medan fadern ser på.

bra jobbat Realtid

Realtid har liksom gjort det omöjliga: ekonominyheter, som är roliga att läsa.

Hong Kong days

Det stod tydligen i Metro idag att bloggar ska ha många bilder. Och så är det ju såklart. Så, se här, en bild!

Längtar efter att resa till stor stad full av neon och människor som har bråttom och mat med massor av chili. Och ljumma kvällar. Och det var ju precis så det var i Hong Kong. För att inte tala om shoppingen, jiizus, Annika, minns du shoppingen?

Och tänk, att snart ska jag åka till en stor stad full av neon. Och folk som pratar tyska.

Västerås – Mälarstaden

Idag var jag på jobbet. Först letade jag efter en projektstyrningspärm i min hurts, men fann istället en reklamskrift för Västmanland med ett glatt barn på framsidan. Okej, vad bra att jag sparade den.

Sen fixade jag skrivbordet så att det går att höja och sänka, jobbade lite, fikade och gick hem.

Bifogar bildbevis på att broschyren om Västmanland verkligen finns.

Sonia Rykiel?

Special fuzzy wear, only for you blog readers

Ha ha, nu blir det lite länkning á la Ebba: alla har den.

Jag med, fast här hänger den ännu på en krok i hallen och väntar på det rätta tillfället att bli lagd om min hals. Kombot med turkos hemmakofta på bilden är en ren undantagslösning special for you.

Halsdukens närmaste grannar är en mörkblå PoP-ryggsäck med ett stort naturintresse och ett piffigt skohorn som säkert har många intressanta historier om ”hälar jag minns” att berätta.

sommar och karuseller

Sipping on the sweet nectar of my memories.

jul i år igen?

Röd ljusslinga noterad på balkong på Sedelvägen 46.

Och varför inte? Kulörta lyktor och ljus är väl ungefär vad vi behöver i detta skarpa läge, då kväll blir natt på mindre än en halvtimme. Man går in på ICA, köper lite havremjölk och en burk kikärtor (ok, det kanske bara är jag som köper just det, men ni fattar) och så har rullgardinen gått ner när man kommer ut igen.

Nä, julpyntspremiären borde faktiskt flyttas fram till den söndag då man övergår till vintertid. Är ju sällan november är sådär rakt igenom klackarna i taket och det minsta man kan begära är ju att få fira undergången med lite blinkande neonljus i sitt fönster.

en sak jag shoppat från Filippa K

Eftersom jag inte hunnit shoppa något åt mig själv sedan jag startade den här bloggen (i, hrrm, förrgår) så kommer här ett shoppingfynd från förr (tre veckor sedan, ungefär). Finfin, jätteskön åttiotalsspräcklig tröja.

Kristian Antilla – bara snusk?

Herregud, Kristian Antilla sjunger verkligen om piskor i varje låt. Antingen är det mer information än vad åtminstone jag vill ha, eller så är det nånslags… bildspråk, kanske.

topp tio

…lyssnar hela tiden nu, och antagligen hela november på:

Belle and Sebastian – To be myself completely
Blondie – Call me
Broder Daniel – Shoreline (emokidsen i videon är typ världens vackraste)
Bruce Springsteen – Thunder road
Hästpojken – Caligula
Jens Lekman – A postcard to Nina
Jonathan Richman – When I dance
Kleerup – 3AM
Kristian Antilla – Hårt godis
Markus Krunegård – Jag är en vampyr

Hade jag varit hipp hade jag haft med Nordpolen och Glasvegas på listan, såg jag just i fredagens DN (håller på att läsa ikapp). Ja, kanske nästa månad…

ute och springa i mörka kvällen?

Just hemkommen från trivsam utflykt till storstockholms södra delar. Och efter en stärkande kaffe-med-mjölk ska jag alldeles strax (jag lovar, alldeles strax!) ge mig ut att springa.

Blir nog favoritrundan: Mälarhöjden och tillbaka. Det är alldeles mörkblå himmel ute och regn, men det är bra. Gillar faktiskt verkligen att springa i regn. Det förhöjer det hela på något bisarrt sätt. Eller, kanske är det så enkelt att det inte blir lika varmt. Nåväl.

Här är en stämningsbild tagen från Hägerstensåsens t-banestation, ca 18:20, förra lördagen. Då var man på väg in till stan för mat, bio och öl, minsann. Nästan såhär ser det ut ikväll med.

hej E och R!

Offentlig kärleksförklaring. Iakttagen vid fruktparken (Liljeholmen).

godmorgon, då!

Vintertid idag, och nånslags väckarklocka går av (av misstag) 05:53 (enligt den nya tideräkningen).

Super trouper. Vad gör man nu? Lyssnar på Naturmorgon?

veckans shopping

I Rorybloggens första shoppingrapport visar modiga Adrian, 3.2 (som det stod på pappret från utvecklingssamtalet häromveckan…) sina nyinskaffade accessoarer. Lite suddigt, I know, men så kan det bli. Bakgrund: röda linjen (Liljeholmen). Outfit: skor, Kavat, jeans, HM, tröja, HM, fleece, PoP, accessoarer, PoP. Mössa och vantar är precis inköpta och sekunder därefter adderade till outfiten. Det kan verka lite overkill med värsta armbågslånga vintervantarna + reflexmössa  på t-banan i oktober, men betänk då att a) modets vägar äro outgrundliga och b) det är kidsen som vet vad som gäller.

våga Hasse?

Den här helgen, nästa vecka + nästa helg är det nånslags filmen firar år-fest på Filmhuset vid Gärdet här i Stockholm. Bio Victor är en härlig salong, allt är gratis och massor av galet bra och intressant film visas. Svenska Filminstitutet är verkligen en favoritmyndighet (är de en myndighet? orkar inte googla. vi säger så).

För bara några veckor sedan hade de en heldag där man (också helt gratis) kunde se massor av jättefina barn- och ungdomsfilmer från det/de senaste åren, som jag antar att de har varit med och finansierat. Såg Spöket Laban och Pirret. Båda mycket bra.

Nästa lördag, den 1 november, visar de bl.a. Svenska bilder, Hasse och Tages debutfilm på Svenska Ord från 1964 som bisarrt nog var min favvofilm i tioårsåldern. Vågar man se om den?

verkar också bra

Svensk manga, liksom. Mediemänniskorna älskar den.

wannabe me

Inser just att jag valt ett tema (design) för bloggen som heter ”The Journalist”. Ganska kul, med tanke på att jag är en seriös journalistwannabesucker. När jag började läsa på universitetet för typ trehundrafemtio år sedan, satte jag Kulturvetarlinjen i Uppsala högre än Journalistlinjen i Stockholm. Så jag vet än idag inte om jag kommit in. Antagligen, för betygen var helt ok (och det här högskoleprovet också, gud, vad smart jag var då).

Sen dess har jag läst på Poppius och skrivit lite frilansgrejor (och nästan blivit erbjuden jobb på Mikrodatorn, vilket är helt bisarrt med tanke på hur sjukt ointresserad av elektroniska prylar jag är) och vore det inte för det praktiska och världsliga (och ekonomiska) så skulle jag nog kunna tänka mig att byta bransch och bli en iskallt analyserande, kritiskt granskande och smart provocerande reporter chefredaktör på lämplig publikation. Eller kanske medieforskare.

buuu!!

Ikväll gick vi spökpromenad längs Trekanten med barnen, på väg hem från smaskig, kycklingbaserad middag på Indian Inn på Verksstadsgatan vid Hornstull (mycket barnvänlig lokal, men kanske inte gourmetklass på maten, hade inte barnen varit med skulle det blivit ett annat ställe).

På väg hem promenerade vi över bron till Liljeholmen och så föreslog P att vi skulle gå runt Trekanten istället för att ta tunnelbanan hem. Det var ganska kusligt och rysligt fint, med mörka vatten, neon och Nybohovs alla fönster över alltihopa. Tyvärr var kameran hemma, och batterierna är ändå slut för jag måste ha glömt den på, typ, och jag fattar inte var de nya batterierna finns fast P har förklarat flera gånger. Ett problematiskt läge som förhoppningsvis förbättras under morgondagen.

När vi kom hem var jag så trött att jag trodde att jag skulle dö. Men jag började visst blogga istället.

söta pojkar gillar söta robotar

5-åringen kollar på Wall-E på datorn, så nu får jag äntligen se höra den engelska versionen också.

”Eveee” låter onekligen bättre än ”Eewwwaa”.

in the cleaning hours

Idag har jag ägnat 4.5 (minst) viktiga och värdefulla timmar åt rengöring av kläder, lägenhet och övriga persedlar (det ordet använder man inte alltför ofta). Försöker nu att fullt ut känna och uppskatta den okomplicerade och enkla glädje som rimligtvis borde fylla min själ. Men, icke. Tydligen är ett väl rengjort hem inte nog för denna krävande kvinnovarelse.

Ett besök på indisk sylta med P och barn och hela alltihopa då? Jomän. Det piggar nog upp.  Och är planen.

say hallelujah

Idag var det sådär gräsligt roligt på jobbet. Som det faktiskt kan vara. Och det var ett möte! Tänk hur det ibland blir rätt människor, rätt inställning och rätt saker som blir sagda, på ett förödande rätt sätt.  Och hur det är så skönt och faktiskt rättvist och ganska vackert. Mitt i allt det vardagliga, pappersmuggar med konstigt kaffe, så säger man saker och lyssnar och blir klokare.

Så glad att ha ett jobb där man får/behöver tänka.

världens bästa Mats

Kanske är det Mats Jonsson. Kanske nån annan. I min värld finns nog ingen
bättre Mats än han.

Vill läsa.  Tonårs/studentårsångest kan man sällan få för mycket av.
Hann inte besöka det där spritmuseet heller.

en slags napoleon

så lite tid, så mycket musik. ibland är den så… bra. och ibland är det svartvita videos till, där de spelar gitarr och försöker se tuffa ut. då blir man lite glad.

saker som man gör

Femåringen vill gärna ”lämna sig själv” på dagis om morgnarna. Han springer fort  i nya, lite stela gråa wall-e-skor, rakt förbi ica:s varuintag och den oranga tegelväggen och över en skolgård i hallonröda mjukisbyxor och jackan är inte knäppt och det är natt (ja, ok, strax efter sju) . Jag säger att det går inte, fröknarna vill att en vuxen säger till dem när ett nytt barn kommer. Det är orättvist: ”du får ju lämna dig själv på jobbet varje dag”. Och det har man faktiskt inte tänkt på, förut. Att man lämnar sig själv, varje dag.